De sista kapitlen i boken Social media strategy går in på varför man bör ha en social media plan. Samt de lagar, etik och etikett som finns eller man bör följa inom sociala medier.
När man gör upp sin strategi för sociala medier ska man göra en publiceringskalender där det framgår vilka kanaler man ska publicera i, vilken målgrupp man vill nå där, vilka nyckelord man vill använda och så vidare (Quesenberry s.265-267).
Det är också viktigt att i förhand tänka på den plan man väljer har mätbara parametrar så att man i varje del kan mäta resultat för varje insats och kontrollera ROI, return of investment. Den bör också ha en tydlig budget för varje punkt och den budgeten bör procentuellt spegla vad den punkten tillför, så att man inte lägger pengarna på fel sak (Quesenberry s.276).
Att mäta på detaljnivå förekommer inte bara inom marknadsföring och kommunikation, det är något de kommersiella medierna gör i stor skala. Till exempel inom Mittmediakonceren där reportrar lönesätts efter antal sidvisningar och sålda abonnemang de lyckas generera genom sina artiklar. De får dagliga rapporter om hur deras artiklar gått och kan jämföra sig mot andra i topplistan. Något som enligt kritiker kan orsaka att de enbart väljer ämnen som är lättsamma eller spektakulära för att locka till inloggning och köp. Många reportrar menade vid införandet att den folkbildande delen av uppdraget, där läsarna får lära sig viktiga saker som kanske inte är så roliga att man väljer dem på egen hand, får stå tillbaka.
Ledningen kontrade med att man inte kan producera nyheter som få läser, då når man ändå inte ut och får för låga intäkter för överlevnad. Detta är ett demokratiproblem som diskuteras bland journalister. Tidningarna finns på fler platser än public service, men om antalet minskar på grund av bristande intäkter, eller om de inte längre ägnar sig i samma grad åt granskning av makten i de mindre kommunerna, utan satsar på ”lättare” lokalt material, så finns risk för ökat korruption då det blir fler vita fläckar i bevakningen menar de kritiska rösterna.
Sista kapitlet går in på lagar, etik och etikett i sociala medier. Det är viktigt att följa lagar i det land man har servern. Men man måste också ta hänsyn till företagets egna etiska koder och etikett.
Etik är en idé om vad som är ett gott eller dåligt beteende, etikett är en slags regler eller steg-för-stegvägledning som guidar till god etik. Professionalism i ett yrke är beroende av kombinationen av dessa. Som anställd kan god etik vara avgörande för karriären, inte bara professionellt utan även privat. Många har börjat marknadsföra sig själv och det personliga varumärket. Eftersom rekryterar och chefer researchar sociala medier bör man tänka på hur man framställer sig även där (Quesenberry s.276).
Sveriges Radio har tidigare aldrig brytt sig om vad de anställda gör privat. Men de senaste två valen har anställda tvingats radera alla inlägg av partipolitisk karaktär om de vill vara med och rapportera i valet. Annars får de andra uppgifter. Kritiken från de anställda var: ”får jag inte ens ta ställning mot rasism, det är inte politiskt utan ett humanistiskt ställningstagande”. Men det var inte det som var problemet. Man får ta ställning mot rasism, men inte mot ett parti som man upplever rasistiskt. En del gjorde som arbetsgivaren ville, andra hoppade av valet i protest. Detta tror jag blir något som ökar då gränsen mellan privatliv och profession suddas ut i och med de sociala medierna.
Annelie Ledin - studieblogg 